Lirama

En bruten vinge flög till slut,
ett hjärta blev helt igen.
Ja, en bruten vinge flög till slut,
som den aldrig trott den skulle sväva igen.
Glömda drömmar fick snart liv,
som den torra tysta jorden efter regn.
Jag fick säga ett farväl,
till dom mörka moln som svävat över oss.

refrain:
Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs tidlösa stränder.
Under månens bleka sken,
i nattens svalkande vindar, du och jag.

Och där framför mig igen,
leende till syrsornas sång.
En flicka vars ögons ljus
avslöjande hela hennes själ.
Kvällen den var ung,
och jag bar en stolthet
jag aldrig tidigare hade känt.
Det jag såg det var så rent
och bara våran hemlighet.

refrain

All skönhet hade samlats,
när jag bjöd upp dig till en första dans.
Himmel och hav möttes i en evig kyss,
en stund av lycka som aldrig dör.
När jag trodde allt var slut,
då förstod jag vad det handlade om.
Och våra annars tomma rum,
fylldes av visshet,
och att inte känna slutet gör mig yr.

Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs tidlösa stränder.
Under månens bleka sken,
längs havets skimrande stränder.
Evigt unga var du och jag,
när vi gick längs Zakynthos stränder.
Under stjärnans klara sken,
där allt man önskar händer...

Och dom dörrar som jag stängt,
Ska jag aldrig öppna igen.