Lirama

Såg dig komma gående med en tidning i din hand.
Det var längesen vi sågs.
Du tittade förvånat på mig när jag sa hej till dig,
verkar som du inte kom ihåg.
Så gick vi förbi varann som om inget alls hade hänt,
och jag såg dig försvinna precis som du kom.

Om du bara visste... om du bara visste...

Jag fortsatte sakta gå genom den gamla alle'n,
kunde inte glömma bort vad jag sett.
Jag kan ännu höra dina målande ord,
dom var så levande på något sätt.
Du tillhör allt det där som jag älskar att tänka på,
i mig finns dina berättelser kvar.

Om du bara visste... om du bara visste...

Vaknade upp ur mina tankar,
lika verkligt nu som då.
Ett eko från en svunnen tid.
Det var din första sommar,
utan din älskade vän,
din saknad syntes där du gick.
Men i dina ögon såg jag något nytt
jag aldrig sett förut.
Det var något du visste
Något du såg.

Om du bara visste vad du betytt för mig.

Jag talade ofta om döden,
du talade hellre om liv,
där du själv satt gammal och trött.
För mig kommer du alltid att vara
den som trollband ett barn,
och det barnet det var ju jag.

Om du bara visste vad du betytt för mig.
Om du bara visste vad du betytt för mig.

För mig kommer du alltid att vara den
som skrattade och sa,
man lever det liv som man får.
Och det doftade tjära,
och det doftade liv, den där sommaren.
Den där sommaren.